Valomöjlighet
Demokrati är en sann välsignelse. Ansvaret den medför är det inte. Inte för en ambivalent krake som jag.
Jag förstår inte hur jag såhär års, var tredje år, ALLTID känner likadant?! Det är som att bli brutalt väckt ur en djup sömn av en best som ruskar i mig och avkräver mig min åsikt innan jag ens petat kladdet ur ögonvrån, liksom. Vaknar gör jag, om än yr, och försöker verkligen ta aktiv del av debatter och artiklar och lyssnar intresserat till såväl med- som motmänniskor för att skapa mig en uppfattning (som om jag inte haft TRE år på mig att göra det redan?!)...men icke. Jag hittar det inte, partiet som jag tillfullo kan sympatisera med. Eller ens till övervägande del tycka lika som. Jag undrar ibland om jag ens kan bestämma mig för vilka som är mina kärnfrågor.
Jag menar, jag uppskattar att Folkpartiet har gjort skolfrågan till en valangelägenhet - men jag sympatiserar inte med deras "lösningar". Jag uppskattar att Miljöpartiet lyfter fram vår allas eventuella framtida miljö på planeten, men tycker att de konkreta förslagen för att förbättra är aningens dåligt underbyggda. Jag sympatiserar med Vänsterns solidariska inställning till de sämst bemedlade men önskar samtidigt att vi kunde satsa på större valfrihet för varje individ... Ja, och så går det runt.
När jag idag fattade Stadshusets stora entredörr för att ta mitt samhälleliga ansvar genom att förtidsrösta (eftersom jag är utomlands den 17:e) kunde jag inte låta bli att undra om jag inte skulle gjort större nytta genom att inte rösta.
Såna som jag borde inte få ha rätten, helt enkelt.
Jag förstår inte hur jag såhär års, var tredje år, ALLTID känner likadant?! Det är som att bli brutalt väckt ur en djup sömn av en best som ruskar i mig och avkräver mig min åsikt innan jag ens petat kladdet ur ögonvrån, liksom. Vaknar gör jag, om än yr, och försöker verkligen ta aktiv del av debatter och artiklar och lyssnar intresserat till såväl med- som motmänniskor för att skapa mig en uppfattning (som om jag inte haft TRE år på mig att göra det redan?!)...men icke. Jag hittar det inte, partiet som jag tillfullo kan sympatisera med. Eller ens till övervägande del tycka lika som. Jag undrar ibland om jag ens kan bestämma mig för vilka som är mina kärnfrågor.
Jag menar, jag uppskattar att Folkpartiet har gjort skolfrågan till en valangelägenhet - men jag sympatiserar inte med deras "lösningar". Jag uppskattar att Miljöpartiet lyfter fram vår allas eventuella framtida miljö på planeten, men tycker att de konkreta förslagen för att förbättra är aningens dåligt underbyggda. Jag sympatiserar med Vänsterns solidariska inställning till de sämst bemedlade men önskar samtidigt att vi kunde satsa på större valfrihet för varje individ... Ja, och så går det runt.
När jag idag fattade Stadshusets stora entredörr för att ta mitt samhälleliga ansvar genom att förtidsrösta (eftersom jag är utomlands den 17:e) kunde jag inte låta bli att undra om jag inte skulle gjort större nytta genom att inte rösta.
Såna som jag borde inte få ha rätten, helt enkelt.
Kommentarer
Trackback