Fröken Pinsam
Jag har inte sett henne sen den kvällen då jag bad att få
slippa henne. Ikväll gömde hon sig illa bakom en ballong,
skrattretande mycket sig lik.
Jag minns den knappt längre; historien om hur allt blev som
det blev. Men jag känner att den är förträngd av anledning.
En tillfällig bekant sa en gång att sånt som gör en arg att tänka
på ska man inte ägna sig åt. Det bara stjäl utan att ge.
slippa henne. Ikväll gömde hon sig illa bakom en ballong,
skrattretande mycket sig lik.
Jag minns den knappt längre; historien om hur allt blev som
det blev. Men jag känner att den är förträngd av anledning.
En tillfällig bekant sa en gång att sånt som gör en arg att tänka
på ska man inte ägna sig åt. Det bara stjäl utan att ge.
Fredag
Solen skiner frenetiskt, och jag är minst lika ihärdig. Har gjort
min månatliga leta-i-skrivbordslåda,-plånbok,-väska-och
byxficka-efter-kvitton-rajd för att redovisa månadens inköp på
firmakortet. För första gången nånsin hittade jag dem alla.
Har också skrivit körrapport. Inte heller denna gång minns jag
vilka resor jag gjort. Kanske skulle ha listan liggandes i bilen?
Det har jag ju bestämt mig för en massa gånger redan?
Nåja, jag har också skrivit anställningsavtal, offerter och ett 20-tal
mail och har dessutom beställt jordgubbstårta till hela firman för
"...det tycker jag dom kan fåå!" Precis som jag.
min månatliga leta-i-skrivbordslåda,-plånbok,-väska-och
byxficka-efter-kvitton-rajd för att redovisa månadens inköp på
firmakortet. För första gången nånsin hittade jag dem alla.
Har också skrivit körrapport. Inte heller denna gång minns jag
vilka resor jag gjort. Kanske skulle ha listan liggandes i bilen?
Det har jag ju bestämt mig för en massa gånger redan?
Nåja, jag har också skrivit anställningsavtal, offerter och ett 20-tal
mail och har dessutom beställt jordgubbstårta till hela firman för
"...det tycker jag dom kan fåå!" Precis som jag.
Tvära kast
Solbränd sedan helgen sitter jag nu och tittar ut på det höstlika därutanför.
På jobbet går det ömsom fram och tillbaka. Min allra bästa C går ifrån oss,
vilket gör behovet av att ta till mig en mentor än större. Nu har jag sökt upp en
kvinna som verkar intressant.
Mellan onsdag kväll och lördag morgon kommer vi att tillryggalägga ca 150 mil,
för att ta oss mellan en begravning och ett bröllop, mellan sorg och glädje.
Jag hade lovat mig själv att hålla igen lite med godiset framöver. Istället vräkte
jag just i mig de salta Djungelvrål och söta Zoo-tabletterna som blev kvar från
gårdagskvällens biobesök...
På jobbet går det ömsom fram och tillbaka. Min allra bästa C går ifrån oss,
vilket gör behovet av att ta till mig en mentor än större. Nu har jag sökt upp en
kvinna som verkar intressant.
Mellan onsdag kväll och lördag morgon kommer vi att tillryggalägga ca 150 mil,
för att ta oss mellan en begravning och ett bröllop, mellan sorg och glädje.
Jag hade lovat mig själv att hålla igen lite med godiset framöver. Istället vräkte
jag just i mig de salta Djungelvrål och söta Zoo-tabletterna som blev kvar från
gårdagskvällens biobesök...
En kväll med depp
...Johnny Depp. Sämre kan en måndagskväll vara!
Valborg på berget
Elden var tänd, kören i studentmössor sjöng och kvällen var precis sådär småkylig som den brukar.
Vuxna stod i klungor och småpratade och det mesta var sig likt. Vid första anblick.
Ett besök in i barnens territorium, själva lekparken på området, raserade blixtsnabbt idyllen. Där var fullkomlig anarki. Det sprang fyraåringar och duckade för smällare kastade av knappa tonåringar. Inte en vuxen så långt ögat nådde. Och fanns där några så var det de helt utan omdöme. Jag kallade instinktivt till mig de mina innan olyckan skulle vara ett faktum. Mötte strax efter grannen vars son mycket riktigt fått en smällare i ansiktet.
Valborg på berget var för sista gången.
Ont om tid har jag gott om - men fullt av liv!
Jag var för ett tag sedan på en föreläsning där talaren hävdade att "ont om tid" borde sluta användas så slentrianmässigt som det görs idag. "Ont om tid" är ju någonting helt felaktigt, eftersom varje dygn består av 24 timmar eller 1440 minuter - året runt och i många år under ett liv. Det gör väldigt mycket av just tid.
Frågan vi borde ställa oss är istället vad vi gör av vår tid - eller snarare vad vi vill göra av vår tid. För det är ju vårt fria val. Vi bestämmer ju faktiskt i hög grad själva vad det är vi vill göra av vår tid.
Tankeövning:
Tänk ut i vilka sammanhang du brukar använda ordet tid. Exempelvis "Jag har inte tid" , "Tiden rann iväg" eller "Vi har för ont om tid". Byt sedan ut ordet "tid" mot "liv".
"Jag har inte liv"
"Livet rann iväg"
"Vi har för ont om liv"
Är det så vi vill ha det? Att vi inte väljer våra liv? Eller ens HAR ett?!
Provokativ frågeställning. Men faktum kvarstår ju, ibland eller ofta känner vi ju att tiden inte räcker till? Den räcker inte till - för allt det vi vill. Men tänk om vi vill för mycket ibland? Om vi rusar på i ett tempo som gör det omöjligt för oss att hinna uppskatta allt det vi faktiskt gör?
Jag, precis som de flesta, känner mig i perioder otillräcklig. Som just nu, på jobbet. Jag har en lång lista med saker som andra förväntar sig att jag uträttar, och en ännu längre lista med sån´t som jag förväntar mig av mig själv.
Idag lägger jag till listan:
* stanna upp
* prioritera
* städa undan några av de snabbare punkterna, bara för tillfredsställelsen av att få bocka av dem från listan
...samt, och nu kommer knorren på det jag vill säga;
* gör en lista över allt jag faktiskt åstadkommit på sistone!
Japp. Jag ska försöka plocka fram ur minnet vad jag uträttat, smått och stort, sedan jag började mitt nya jobb i slutet av oktober. Jag tänker att det kan vara jättebra att göra, inte bara för att jag lättare ska kunna svara på frågan jag så ofta får ("-Vad gör du egentligen i ditt jobb?") eller inför nästa utvecklingssamtal eller löneförhandling men också för att synliggöra för mig själv allt det jag faktiskt använt min tid till. Mitt liv.
Frågan vi borde ställa oss är istället vad vi gör av vår tid - eller snarare vad vi vill göra av vår tid. För det är ju vårt fria val. Vi bestämmer ju faktiskt i hög grad själva vad det är vi vill göra av vår tid.
Tankeövning:
Tänk ut i vilka sammanhang du brukar använda ordet tid. Exempelvis "Jag har inte tid" , "Tiden rann iväg" eller "Vi har för ont om tid". Byt sedan ut ordet "tid" mot "liv".
"Jag har inte liv"
"Livet rann iväg"
"Vi har för ont om liv"
Är det så vi vill ha det? Att vi inte väljer våra liv? Eller ens HAR ett?!
Provokativ frågeställning. Men faktum kvarstår ju, ibland eller ofta känner vi ju att tiden inte räcker till? Den räcker inte till - för allt det vi vill. Men tänk om vi vill för mycket ibland? Om vi rusar på i ett tempo som gör det omöjligt för oss att hinna uppskatta allt det vi faktiskt gör?
Jag, precis som de flesta, känner mig i perioder otillräcklig. Som just nu, på jobbet. Jag har en lång lista med saker som andra förväntar sig att jag uträttar, och en ännu längre lista med sån´t som jag förväntar mig av mig själv.
Idag lägger jag till listan:
* stanna upp
* prioritera
* städa undan några av de snabbare punkterna, bara för tillfredsställelsen av att få bocka av dem från listan
...samt, och nu kommer knorren på det jag vill säga;
* gör en lista över allt jag faktiskt åstadkommit på sistone!
Japp. Jag ska försöka plocka fram ur minnet vad jag uträttat, smått och stort, sedan jag började mitt nya jobb i slutet av oktober. Jag tänker att det kan vara jättebra att göra, inte bara för att jag lättare ska kunna svara på frågan jag så ofta får ("-Vad gör du egentligen i ditt jobb?") eller inför nästa utvecklingssamtal eller löneförhandling men också för att synliggöra för mig själv allt det jag faktiskt använt min tid till. Mitt liv.
Konstigt.
Hur ofta drömmer man inte om tid för sig själv, och varför är jag så jävla dålig på att tillvarata den då den äntligen finns?
Idag; efter en skön sovmorgon och en god frukost åkte mannen iväg för att spela i Linköping. Barnen är på sina andra håll och jag har därför en lång skön lördag för mig själv - till vad mig än behagar. Planer om promenad, shopping och träning formulerades i mitt huvud. Lite hemmafix och omgörning likaså. Att äntligen sätta foton i ramar vore också en ypperlig grej att använda min tid till, eller fila fötter och skrubba benen i en lång het dusch...
...och här sitter jag nu - i fårskinnstofflor, morgonrock och med håret på ända - fortfarande?!
Idag; efter en skön sovmorgon och en god frukost åkte mannen iväg för att spela i Linköping. Barnen är på sina andra håll och jag har därför en lång skön lördag för mig själv - till vad mig än behagar. Planer om promenad, shopping och träning formulerades i mitt huvud. Lite hemmafix och omgörning likaså. Att äntligen sätta foton i ramar vore också en ypperlig grej att använda min tid till, eller fila fötter och skrubba benen i en lång het dusch...
...och här sitter jag nu - i fårskinnstofflor, morgonrock och med håret på ända - fortfarande?!