Ont om tid har jag gott om - men fullt av liv!
Jag var för ett tag sedan på en föreläsning där talaren hävdade att "ont om tid" borde sluta användas så slentrianmässigt som det görs idag. "Ont om tid" är ju någonting helt felaktigt, eftersom varje dygn består av 24 timmar eller 1440 minuter - året runt och i många år under ett liv. Det gör väldigt mycket av just tid.
Frågan vi borde ställa oss är istället vad vi gör av vår tid - eller snarare vad vi vill göra av vår tid. För det är ju vårt fria val. Vi bestämmer ju faktiskt i hög grad själva vad det är vi vill göra av vår tid.
Tankeövning:
Tänk ut i vilka sammanhang du brukar använda ordet tid. Exempelvis "Jag har inte tid" , "Tiden rann iväg" eller "Vi har för ont om tid". Byt sedan ut ordet "tid" mot "liv".
"Jag har inte liv"
"Livet rann iväg"
"Vi har för ont om liv"
Är det så vi vill ha det? Att vi inte väljer våra liv? Eller ens HAR ett?!
Provokativ frågeställning. Men faktum kvarstår ju, ibland eller ofta känner vi ju att tiden inte räcker till? Den räcker inte till - för allt det vi vill. Men tänk om vi vill för mycket ibland? Om vi rusar på i ett tempo som gör det omöjligt för oss att hinna uppskatta allt det vi faktiskt gör?
Jag, precis som de flesta, känner mig i perioder otillräcklig. Som just nu, på jobbet. Jag har en lång lista med saker som andra förväntar sig att jag uträttar, och en ännu längre lista med sån´t som jag förväntar mig av mig själv.
Idag lägger jag till listan:
* stanna upp
* prioritera
* städa undan några av de snabbare punkterna, bara för tillfredsställelsen av att få bocka av dem från listan
...samt, och nu kommer knorren på det jag vill säga;
* gör en lista över allt jag faktiskt åstadkommit på sistone!
Japp. Jag ska försöka plocka fram ur minnet vad jag uträttat, smått och stort, sedan jag började mitt nya jobb i slutet av oktober. Jag tänker att det kan vara jättebra att göra, inte bara för att jag lättare ska kunna svara på frågan jag så ofta får ("-Vad gör du egentligen i ditt jobb?") eller inför nästa utvecklingssamtal eller löneförhandling men också för att synliggöra för mig själv allt det jag faktiskt använt min tid till. Mitt liv.
Frågan vi borde ställa oss är istället vad vi gör av vår tid - eller snarare vad vi vill göra av vår tid. För det är ju vårt fria val. Vi bestämmer ju faktiskt i hög grad själva vad det är vi vill göra av vår tid.
Tankeövning:
Tänk ut i vilka sammanhang du brukar använda ordet tid. Exempelvis "Jag har inte tid" , "Tiden rann iväg" eller "Vi har för ont om tid". Byt sedan ut ordet "tid" mot "liv".
"Jag har inte liv"
"Livet rann iväg"
"Vi har för ont om liv"
Är det så vi vill ha det? Att vi inte väljer våra liv? Eller ens HAR ett?!
Provokativ frågeställning. Men faktum kvarstår ju, ibland eller ofta känner vi ju att tiden inte räcker till? Den räcker inte till - för allt det vi vill. Men tänk om vi vill för mycket ibland? Om vi rusar på i ett tempo som gör det omöjligt för oss att hinna uppskatta allt det vi faktiskt gör?
Jag, precis som de flesta, känner mig i perioder otillräcklig. Som just nu, på jobbet. Jag har en lång lista med saker som andra förväntar sig att jag uträttar, och en ännu längre lista med sån´t som jag förväntar mig av mig själv.
Idag lägger jag till listan:
* stanna upp
* prioritera
* städa undan några av de snabbare punkterna, bara för tillfredsställelsen av att få bocka av dem från listan
...samt, och nu kommer knorren på det jag vill säga;
* gör en lista över allt jag faktiskt åstadkommit på sistone!
Japp. Jag ska försöka plocka fram ur minnet vad jag uträttat, smått och stort, sedan jag började mitt nya jobb i slutet av oktober. Jag tänker att det kan vara jättebra att göra, inte bara för att jag lättare ska kunna svara på frågan jag så ofta får ("-Vad gör du egentligen i ditt jobb?") eller inför nästa utvecklingssamtal eller löneförhandling men också för att synliggöra för mig själv allt det jag faktiskt använt min tid till. Mitt liv.
Kommentarer
Trackback