filura

I morse kom jag ifatt en lastbil. Igen. De är många längs sträckan till och från jobbet, och vägen för smal för att tillåta omkörningar. Jag har pendlat lite för länge för att låta mig stressas upp av situationen, och lättade därför på gasen och lät mig lotsas av bilen framför, i sakta mak.

Det är en grå-blå lastbil. Från dess bak hänger en stor, grå, korvig slang ned, som en elefant-svans ungefär. Jag börjar fantisera om vad bilen används till, men upptäcker snart att de jättestora backspeglarna som sticker ut på varsin sida om förarhytten ju liknar ett par stora öron - elefantöron! Jag börjar fnissa för mig själv och tycker med ens det är världens sötaste lastbil jag har framför mig. En elefant!

Längs elefantens ena långsida hänger en rem ner lite slarvigt. Den fladdrar i vinden och till min förtjusning märker jag att den slår i takt till musiken i min spelare. Plötsligt får jag känslan av paraderande cirkussällskap - elefanten går först genom staden och efter kommer resten av oss, och alla i takt till musiken! Bara cymbalerna saknas, men de jublande massorna kan jag föreställa mig - som vore det under Nicke Nyfikens tid!


Så kan det gå när man har lite tråkigt en torsdagsmorgon, men delar bil med livlig fantasi.