Det finns något skönt
i att rasera, det upptäckte jag igår då vi satte släggan i väggen och
kom till skott med några av alla mina planer. Vi bröt och slet och gips-
dammet yrde. Och när bråten var slängd och stoftet ihopsopat lägrade
sig en stilla känsla av...frisk luft och rymd.
Eftersom jag sällan gör saker i rätt ordning, eller ens i ordning, övergick
jag sedan till att lyfta böckerna från sina hyllor och ner i kassar. Medan
jag dammsög titel efter titel fick jag minnen till vissa av dem, var tvungen
att bläddra lite i andra av dem och insåg att vi har en hel del oläst ännu.
Det bådar gott för hösten - att kunna gå in i det nya rummet och plocka en
ny bok för att sjunka ner i nån av de gamla fåtöljerna och bara glömma
omvärlden för en stund. En av de hittills olästa.