filura

Hans Tätt intill dagarna. Nu har jag tagit upp den igen.
Började för nå´t halvår sedan men kom av mig. Inte för
att inte språket tilltalar mig djupt, eller för att jag inte
beundrar det vackra i att skriva en bok om sin mor eller
för att den hanterar det läskiga i att kanske faktiskt inte
känna sina föräldrar, trots att man tror sig göra det...
Nej, men något fick mig att komma av mig. Förmodligen
fler böcker samtidigt. Ett vanligt fel hos mig.
Igår var det iallafall dags. Den kändes så rätt efter filmen
jag skrivit om nedan, och nu släpper jag den inte!