Ok. Sen sist:

Lång resa norröver, sida vid sida med mannen. Mycket skönt prat
och däremellan Reine Brynolfsson som läste Stieg Larsson för oss.

Sommarhuset i Sörfjärden, där gräset var vildvuxet och friden total. Vi
tände värmeljus och gjorde mys och medan jag tog hand om trädgården
lagade mannen mat. Alfapet i originalskick från -50 och gott rött hör till,
så också nu.

Nästa morgon vidare. Till mitt ursprung, där nu ingen längre kommer
finnas att besöka. Men väl en vacker grav, där farfar har fått sällskap av
vår älskade M. En ljus och vacker ceremoni var det.

Vid stranden till den becksvarta tjärnen, långt ifrån elektricitet men nära
naturen grillade vi och fick tillfälle till att summera farmors liv. De är så fina,
mina kusiner. Så nära, trots att vi inte kan ses så ofta.

...to be continued.

Nå, en intensiv fyradagrsperiod avslutades med ett bröllops-crescendo.
Mitt i det svenska gröna, under ett träd, vigdes de och jag grät igen. Men av
delad lycka, denna gång. Och sedan dansade vi till gryningen.


Kommentarer
Postat av: Tove

låter som en fridfull och vacker tripp. Både uppför Sverige och down memory lane.
kram grannkärringen.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback