filura

Tillbaka efter några härliga dagars skidåkning. Med blåmärken lite här o var, och med fräknar på näsan. Kände mig lugn, skön och så tacksam när vi somnade igår.
Så vaknade jag i morse, och ganska snart var det väldigt mycket måndag. Tung i huvudet och alldeles blek igen. Under dagen tilltog huvudvärken och snart undrade jag om det var för att horn börjat växa fram ur min panna. För det ville de. Av flera anledningar.
Inte förrän alldeles nyss orienterade sig huvudvärken ner till den obligatoriska "Ho-ho, mensen är på väg nu!"-fläcken på högra sidan av huvudet och jag förstod vad allt handlat om.

Kvällen bjöd annars på skönt umgänge med två av mina käraste vänner. Tänk att vissa bara består, utan förbehåll och krav. Man ses helt sällan, men har ingen som helst svårighet att ta vid där man senast slutade när man väl träffas. Det är som att tiden stått stilla, bara fyllts på med fler erfarenheter för oss att dela med varandra.
Skönt så.

Saknar och sniffar mig till sömns.