Jo, jag vill:
- tapetsera om i sovrummet
- lägga golv i korridoren
- bredspackla väggarna i samma korridor
- bygga väggfast bokhylla för barnens bibliotek i densamma
- riva en vägg
- slipa och lacka golv
- måla om en röd barnrumsvägg till skogsgrön
- hitta ett skrivbord i teak/ek/jakaranda till det blivande gröna
- sy draperier
- göra mer sko-förvaring
...med väldigt mycket mera. KUL saker, helt enkelt!
Wee-haa!!
Att vara kvar till 21 igår känns som en vettig investering inför idag.
Då hinner jag precis med det jag ska;
1. bjuda min C på vår sista lunch tillsammans. I Eskilstuna, alltså.
2. uppvakta 60-åring med tårta och blomster
3. ha avtackning av A och C, eller 33% av den kvinnliga delen av firman.
4. lämna en sista offert
5. få VD att förstå att det vi var överrens om att han skulle göra inte kommer
att utföras av mig.
...innan jag ska hem och hoppa i fotbollsskorna! Det är föräldrarna mot
barnen ikväll. Ska väl inte vara så svårt att piska ett gäng 9-åringar, tycker
jag! Borde vara avklarat i god tid för att vi hinna se en stycken match också.
Packning av 7 väskor får göras i natt, nångång.
Varför 7? Jo...
1: en son ska hem till sin mamma 2 veckor
2: en son ska på fotbollscup
3:
och
4: två söner ska till Ånge och fiska med sin far över midsommar
5: en stoor resväska ska fyllas med sillburkar, tårtbottnar, vaniljsås, tunnbröd,
kavring och annat smått och gott som ska följa med oss till Holland och den
svenska midsommarfesten där
6: en mindre väska ska proppas full med mina kläder
7: ...och eftersom inte ens hälften av alla mina bra-att-ha-saker kommer rymmas i min
väska får jag smyga ner en del i mannens också
Myteri
av nå´n slags av sympati med den jag håller för ansvarig och får inte ihop
känslorna?!
Jag påminner mig så om de av mina projekt /angelägenheter som lyckats
och ser tydligt varför de flesta andra inte gjort det. Framtiden är ohållbar.
Trots det; en trevlig kväll igår, med ledningen för en av våra största dags-
tidningar. Självbedrägeri kommer man långt med. Hade bestämt mig för att
närvara i egenskap av Mig Själv, och låta bli att ta ansvar för hur min chef
skulle agera.
Jag hade bokat bord på JRestaurant på Gåshaga och en skön båttur dit. Det
höll på att bli knas när en i sällskapet plötsligt fick för sig att vi var framme och
lyckades få med sig oss andra - bara för att konstatera att vi gått av redan vid
Nacka Strand!
Eftersom inga fler båtar kom blev vi strandade där. Gjorde dock väldigt lite då
vi fick ett bord på bryggan till Nacka Strands Restaurant J istället.
Vi åt fantastisk sill och västerbottensost och varmrätter av allehanda slag.
Kunde så njuta solen ända till väldigt sent.
Missade tåget hem, och fick istället skjuts ända till dörren. Kände mig som
en hora då jag under stora delar av färden blivit överröst med beröm och
tacksamhet. Få saker är svårare än känslan av att inte vilja ta emot. Min
diplomatiska förmåga fick sig en rejäl träningsrunda, kan jag säga.
Men hellre det än att säga något man inte står för.
Och det blev torsdag
Fortfarande trött och med huvudvärk idag. Inte så jävla
konstigt med tanke på vilken febril verksamhet som pågått
innanför pannbenet på sistone...
Men, till tröst lunch-shoppades:
1) fin liten bolero till bröllopet
2) ny kajalpenna
3) en god dagens från Wayne´s
och
4) en Twix till kaffet
Och nu håller Robin Thicke mig sällskap till de produktions-
planer jag ska göra klart innan jag åker hem för idag.
Och tack Tove!
På nattygsbordet nu
Fortfarande:
Sigge Eklunds "Det är 1988 och har just börjat snöa"
Mustafa Cans "Tätt intill dagarna"
Nytillskott:
Inger Edelfeldts "Finns det liv på Mars?"
Johan Rapps "Handbok för tankspridda"
Och, den alltid där placerade:
Mark Levegoods "Sucka mitt hjärta men brist dock ej"
En svidande uppgörelse med en far, en hyllning till en mor, en
kärleksförklaring till musiken och till människor som inte lyckas
stuva in sina liv i lämpliga förvaringsmöbler. En varm och filosofisk
handbok och en för min sort; de hjälplöst tankspridda.
Och underst i högen några tummade Elle Interiör och facklitteratur
med gula post-its som markerar de avsnitt jag känner jag borde
fördjupa mig i. Och de är många.
Säger en del om min komplicitet.
Och så undrar jag varför tankarna går runt, runt, runt...?