filura

...av hela min själ just nu!

- jag knep den! Från Bruka Design, fast på Tradera. Så fin.
Om den blir till räkningar eller till barnens rum har jag inte bestämt än.
Men flytta hem till oss ska den.

Har just hämtat ut ett lakanset av Gunilla Axéns underbara Moln, i ljust
grått, och ikväll ta jag mig an nästa barnrum.
I den egenhändigt byggda sängen som svävar en dryg meter upp i luften
ska molntussarna väl trivas, tänker jag. Och lillebror ibland dem. Så snart
de tvättats och hängts till tork i det fria. Lakanen, alltså.

Under tiden träffar jag brudarna för lite prat, mat och vin.

I morse kom jag ifatt en lastbil. Igen. De är många längs sträckan till och från jobbet, och vägen för smal för att tillåta omkörningar. Jag har pendlat lite för länge för att låta mig stressas upp av situationen, och lättade därför på gasen och lät mig lotsas av bilen framför, i sakta mak.

Det är en grå-blå lastbil. Från dess bak hänger en stor, grå, korvig slang ned, som en elefant-svans ungefär. Jag börjar fantisera om vad bilen används till, men upptäcker snart att de jättestora backspeglarna som sticker ut på varsin sida om förarhytten ju liknar ett par stora öron - elefantöron! Jag börjar fnissa för mig själv och tycker med ens det är världens sötaste lastbil jag har framför mig. En elefant!

Längs elefantens ena långsida hänger en rem ner lite slarvigt. Den fladdrar i vinden och till min förtjusning märker jag att den slår i takt till musiken i min spelare. Plötsligt får jag känslan av paraderande cirkussällskap - elefanten går först genom staden och efter kommer resten av oss, och alla i takt till musiken! Bara cymbalerna saknas, men de jublande massorna kan jag föreställa mig - som vore det under Nicke Nyfikens tid!


Så kan det gå när man har lite tråkigt en torsdagsmorgon, men delar bil med livlig fantasi.

Hemma igen, efter en bra dag då jag gjort mig följande konklusioner;

- Jag har mött min överkvinna vad gäller att inte passa tider, men för
henne liksom för mig har allt en förmåga att lösa sig :)
- Gubbar är tröttsamma, oavsett ålder och kön
- Moderna i Helsingfors påminner om Guggenheim i New York
- Vitt vin i vårsolen är najs och människobeskådning bästa tilltugg
- Nessers nya i Ipoden är rogivande efter en lång dag
- Att läsa mailen när man kommer hem och där finna en intressant
uppsägning kan bli mycket spännande. Nu får jag äntligen chans
att forma min egen avdelning!
- Mannen gick upp i tvåan med sitt lag. Grattis, tror jag...
- Min säng är min borg...så godnatt!

Trött på mitt frusna, trötta och vårbleka jag lät jag grannen introducera mig för kvarterets solarium.
Att hon har en av naturen annorlunda hy än min och dessutom har varit i Thailand nyligen lät mig tydligen inte avskräckas, utan frejdigt petade jag i fyra guldmynt i lådan - lika många som hon. Så låg jag där, och kände hela kroppen tina upp. Ganska snart infann sig det där dval-liknande stadiet jag sett fram emot. Drömmar om sommar övergick så småningom till drömmar om skugga, och just som jag ville vräka mig ur den klibbiga solsängen för att ta mig till en vattenkran stängdes rören av och jag var klar. Nyvaken, varm och nöjd tågade jag hemåt.
Framåt kvällen kände jag hur huden liksom krympte en storlek eller två och jag dränkte den i HTH  för att inte riskera att bli helt krackelerad.
Så vaknade jag nästa morgon...frusen, trött och rosa.
Marginell skillnad, alltså. Tveksamt till det bättre.

Påsken har passerat, behagligt förbi. Snön kom som ett bakslag, men till tröst
ligger Magnum Coltrane Price i spelaren. Hans nya, Poängen. Så bra.

På tv har skådats en mycket bra och prisbelönt dokumentär - The boys of Baraka.
Så också sista delen av englands first-deckar-lady-serie; I mördarens spår.
Helen Mirren är som alltid - lysande.

Folkets bio har fått två besök under helgen, då vi sett franskt x 2; Luc Bessons
Arthur och minimojerna, och den mer barnförbjudna Ung snut, nu ikväll.

Annars har Stockholm Jazz fått klart med India Arie.
Semesterns sista helg är därmed bokad.

Två saker vill man  i n t e  när man har en sprojtans ny bil;

1) att få baksätet dekorerat med åksjuk unges spyor

2) att backa in i en sten
     Korrigering; att vara så inihelvete jävla klumpig att man
     backar in i en sten. Alldeles för egen maskin.

Mer fotboll, och handboll på två andra ställen. Samtidigt. Två är färre än tre en sån gång, och jag for runt som en skottspole. Innan allt var färdigspelat och barnen skjutsats till respektive barnvakt var klockan så mycket att jag befarade att vi skulle dyka upp bara lagom till efterfesten. Iklädd endast trosor, bh och knästrumpor fnissade R åt min fermitet. Vilket han inte skulle gjort. Strykbrädan fick ta emot min frustration, men sen var det bra. Och till inflyttningsfesten kom vi. Och vi hade skoj.

En lång natts god sömn och en skön förmiddag resulterade i massor av energi. Såväl urväxta kläder som otympliga möbler har rensats ut och donerats och nu doftar här rent av skurade golv och nytvättade mattor.
Ute hänger årets första tvätt till tork och får sin karaktäristiska doft av vind. Utemöbeln har torkats av och invigits med vattenmelon i skivor och kaffe. Barnen sprudlar av vår och spelar fotboll varje vaken sekund och får fräknar på näsan och saltdoftande pannor. Påskris har pyntats med vita fjädrar och tuppar i keramik och redan spekuleras vilt om hur och när påskäggen ska gömmas och finnas.

Snart ska grillen tändas och ikväll ska vi krypa upp i sofforna, huller om buller och se film tilllsammans.

Solen skiner.
Ute och inne.