filura

På jobbet råder upploppsstämning och jag har magknip. Känner ett uns
av nå´n slags av sympati med den jag håller för ansvarig och får inte ihop
känslorna?!
Jag påminner mig så om de av mina projekt /angelägenheter som lyckats
och ser tydligt varför de flesta andra inte gjort det. Framtiden är ohållbar.

Trots det; en trevlig kväll igår, med ledningen för en av våra största dags-
tidningar. Självbedrägeri kommer man långt med. Hade bestämt mig för att
närvara i egenskap av Mig Själv, och låta bli att ta ansvar för hur min chef
skulle agera.
Jag hade bokat bord på JRestaurant på Gåshaga och en skön båttur dit. Det
höll på att bli knas när en i sällskapet plötsligt fick för sig att vi var framme och
lyckades få med sig oss andra - bara för att konstatera att vi gått av redan vid
Nacka Strand!
Eftersom inga fler båtar kom blev vi strandade där. Gjorde dock väldigt lite då
vi fick ett bord på bryggan till Nacka Strands Restaurant J istället.
Vi åt fantastisk sill och västerbottensost och varmrätter av allehanda slag.
Kunde så njuta solen ända till väldigt sent. 

Missade tåget hem, och fick istället skjuts ända till dörren. Kände mig som
en hora då jag under stora delar av färden blivit överröst med beröm och
tacksamhet. Få saker är svårare än känslan av att inte vilja ta emot. Min
diplomatiska förmåga fick sig en rejäl träningsrunda, kan jag säga.
Men hellre det än att säga något man inte står för.