Morgonfunderingar
Det jag just nu ägnar mig åt inser jag håller på att bli till en vana,
ett ofrivilligt beteende; jag har å n g e s t.
Här hemma är knäpptyst. Tre barn sover och mannen har just
skjutsats till tåget. Jag började duka fram frukost till oss och när
de skrynkliga linnetabletterna markerade våra fem platser runt
köksbordet fick jag konstiga tankar i huvudet... Jag vill inte återge
dem i ord. Det det handlar om är iallafall separationsångest.
Att avsky separationer är något jag har med mig från barndomen.
Sedan jag fick egna barn har den blivit än värre. Och när jag
f l y g e r utan barnen är det som allra värst. Kanske är jag en smula
flygrädd också. Min farbror Olle dog i en flygkrasch -78 och lämnade
efter sig två små killar och en tredje i sin gravida hustrus mage.
Självklart har den tragedin format mig och mina rädslor.
Allt detta passar dock mitt normalt logiska förhållningssätt till saker
rätt illa. Jag har ett rationellt sätt att fungera, särskilt i kris. Men inför
den känsla jag nu har i kroppen får jag kapitulera och erkänna.
Men också acceptera. Ikväll när vi landat i Amsterdam och jag kan
ringa mina små och tala om att allt gått bra kommer det släppa.
Och om fjorton dagar får jag åter ha dem nära.
Och jag längtar redan.
Nu ska vi äta en bra frukost tillsammans. Och jag ser hursomhelst
fram emot fyra veckors semester!
Wee-haa!!
Att vara kvar till 21 igår känns som en vettig investering inför idag.
Då hinner jag precis med det jag ska;
1. bjuda min C på vår sista lunch tillsammans. I Eskilstuna, alltså.
2. uppvakta 60-åring med tårta och blomster
3. ha avtackning av A och C, eller 33% av den kvinnliga delen av firman.
4. lämna en sista offert
5. få VD att förstå att det vi var överrens om att han skulle göra inte kommer
att utföras av mig.
...innan jag ska hem och hoppa i fotbollsskorna! Det är föräldrarna mot
barnen ikväll. Ska väl inte vara så svårt att piska ett gäng 9-åringar, tycker
jag! Borde vara avklarat i god tid för att vi hinna se en stycken match också.
Packning av 7 väskor får göras i natt, nångång.
Varför 7? Jo...
1: en son ska hem till sin mamma 2 veckor
2: en son ska på fotbollscup
3:
och
4: två söner ska till Ånge och fiska med sin far över midsommar
5: en stoor resväska ska fyllas med sillburkar, tårtbottnar, vaniljsås, tunnbröd,
kavring och annat smått och gott som ska följa med oss till Holland och den
svenska midsommarfesten där
6: en mindre väska ska proppas full med mina kläder
7: ...och eftersom inte ens hälften av alla mina bra-att-ha-saker kommer rymmas i min
väska får jag smyga ner en del i mannens också
Resefacit 2003-2008
Karelen 2004-06
Helsingfors 2004-06
Paris 2004-09
New York 2005-05
Zakynthos 2005-09
Barcelona 2006-05
London 2006-09
Amsterdam 2007-02
+ tre skidsemestrar, fyra Hälsningesomrar
och att antal västkustska besök.
Inte undra på att dammråttorna lever livets glada dagar
i vårt hem. Och det lär de få fortsätta göra ett tag till. Precis
som bankkontot lär gapa tomt. Men innan året är slut
hoppas vi fått uppleva:
Holland
Frankrike
Sundsvall
Sörfjärden
London
och
Sardinien
Sommarlov i fotbollens tecken
sex sura strumpor och lika många halväckliga benskydd. Dessutom
infaller ordinarie träningar och matcher fem gånger under fyra dagar.
(3 x 4 + 5 = 17 pass under fyra dagar x tre tröjor, sex strumpor och sex
benskydd...)
Instruktioner i hur en tvättmaskin fungerar blir plötsligt livsnödvändigt.
Tack o lov är de fast-learners.
Som om det inte räckte med eget trixande med trasan åker två killar
med sin far till Sthlm idag, för att beskåda derbyt mellan Hammarby
och Djurgården.
Fascinerande.
Mustafa Can
Började för nå´t halvår sedan men kom av mig. Inte för
att inte språket tilltalar mig djupt, eller för att jag inte
beundrar det vackra i att skriva en bok om sin mor eller
för att den hanterar det läskiga i att kanske faktiskt inte
känna sina föräldrar, trots att man tror sig göra det...
Nej, men något fick mig att komma av mig. Förmodligen
fler böcker samtidigt. Ett vanligt fel hos mig.
Igår var det iallafall dags. Den kändes så rätt efter filmen
jag skrivit om nedan, och nu släpper jag den inte!
Bra film
I helgen har konsumerats kvalitetsfilmer; i lördags såg vi Bäst i Sverige (igen)
och kvällen igår avslutades med Hoppet, en familjefilm som berör djupt. Kanske
inte lika bra som Zozo, men på samma sätt insiktsfull i en verklighet så långt
ifrån vår egen. Man skäms över mänskligheten när den ter sig som den gör,
och drabbar så skrämmande många.
Barnen hade stort behov av förklaringar, samtal och närhet efter filmen och våra
funderingar på bistånd och/eller fadderskap aktualiserades.
Söndag i regn
40-årsfesten igår gör en slow dag i dag. En lång, behaglig sovmorgon
tog vi oss. DN dök för första gången på alldeles för länge äntligen upp
och att efter frukosten få krypa ner under täcket med över hundra sidor
dagstidning är verkligen njutbart. Pojkarna kom i omgångar och borrade
ner sig mellan oss och bara mös.
Nu har vi just ätit lunch och jag har kommit igång. Jag skriver listor över
allt jag inte får glömma inför semestern - den så väldigt mycket välkomna!
Fröken Pinsam
slippa henne. Ikväll gömde hon sig illa bakom en ballong,
skrattretande mycket sig lik.
Jag minns den knappt längre; historien om hur allt blev som
det blev. Men jag känner att den är förträngd av anledning.
En tillfällig bekant sa en gång att sånt som gör en arg att tänka
på ska man inte ägna sig åt. Det bara stjäl utan att ge.
Poängen live
verkligen förvånansvärt okänd fortfarande och vi var skamligt få i publiken.
Lite senare
kall öl, ätit mat vi kanske inte blir magsjuka av, spelat på
chokladhjul, betraktat våghalsar i snurrande teknomaskiner
och nöjt oss med att krocka varandra i radiobilar.
Vi har ätit hallonremmar och rostade mandlar och har zigzagat
oss hem genom folkströmmen, lite frusna och glada för att
komma ifrån larmet och hem till varsitt stort glas vatten.
Nu har tre små killar duschat och borstat sina tänder och jag
sitter i köket, med ljus av stearin och Sofia Karlsson och ett
glas vin till sällskap.
Och det skönt att leva.
Prickig
Fredag
min månatliga leta-i-skrivbordslåda,-plånbok,-väska-och
byxficka-efter-kvitton-rajd för att redovisa månadens inköp på
firmakortet. För första gången nånsin hittade jag dem alla.
Har också skrivit körrapport. Inte heller denna gång minns jag
vilka resor jag gjort. Kanske skulle ha listan liggandes i bilen?
Det har jag ju bestämt mig för en massa gånger redan?
Nåja, jag har också skrivit anställningsavtal, offerter och ett 20-tal
mail och har dessutom beställt jordgubbstårta till hela firman för
"...det tycker jag dom kan fåå!" Precis som jag.
Den japanska Shunga-målningen
...var inte annorlunda än någon av de andra Beckfilmerna. Och jag tror det
bästa med dem är musiken, faktiskt.
Café Sylvia
det bästa med att jobba i Eskilstuna. Vissa dagar det enda bra.
Garden-partaj
Kvällen var medelhavs-het. Åtta vuxna och lika många barn
grillade rökiga hamburgare i trädgården och vi serverade öl
ur is-tunna.
Till långt inpå natten lektes, pratades och spelades musik.
Jag är så himla glad för våra fina vänner!
Myteri
av nå´n slags av sympati med den jag håller för ansvarig och får inte ihop
känslorna?!
Jag påminner mig så om de av mina projekt /angelägenheter som lyckats
och ser tydligt varför de flesta andra inte gjort det. Framtiden är ohållbar.
Trots det; en trevlig kväll igår, med ledningen för en av våra största dags-
tidningar. Självbedrägeri kommer man långt med. Hade bestämt mig för att
närvara i egenskap av Mig Själv, och låta bli att ta ansvar för hur min chef
skulle agera.
Jag hade bokat bord på JRestaurant på Gåshaga och en skön båttur dit. Det
höll på att bli knas när en i sällskapet plötsligt fick för sig att vi var framme och
lyckades få med sig oss andra - bara för att konstatera att vi gått av redan vid
Nacka Strand!
Eftersom inga fler båtar kom blev vi strandade där. Gjorde dock väldigt lite då
vi fick ett bord på bryggan till Nacka Strands Restaurant J istället.
Vi åt fantastisk sill och västerbottensost och varmrätter av allehanda slag.
Kunde så njuta solen ända till väldigt sent.
Missade tåget hem, och fick istället skjuts ända till dörren. Kände mig som
en hora då jag under stora delar av färden blivit överröst med beröm och
tacksamhet. Få saker är svårare än känslan av att inte vilja ta emot. Min
diplomatiska förmåga fick sig en rejäl träningsrunda, kan jag säga.
Men hellre det än att säga något man inte står för.
Ok. Sen sist:
Lång resa norröver, sida vid sida med mannen. Mycket skönt prat
och däremellan Reine Brynolfsson som läste Stieg Larsson för oss.
Sommarhuset i Sörfjärden, där gräset var vildvuxet och friden total. Vi
tände värmeljus och gjorde mys och medan jag tog hand om trädgården
lagade mannen mat. Alfapet i originalskick från -50 och gott rött hör till,
så också nu.
Nästa morgon vidare. Till mitt ursprung, där nu ingen längre kommer
finnas att besöka. Men väl en vacker grav, där farfar har fått sällskap av
vår älskade M. En ljus och vacker ceremoni var det.
Vid stranden till den becksvarta tjärnen, långt ifrån elektricitet men nära
naturen grillade vi och fick tillfälle till att summera farmors liv. De är så fina,
mina kusiner. Så nära, trots att vi inte kan ses så ofta.
...to be continued.
Nå, en intensiv fyradagrsperiod avslutades med ett bröllops-crescendo.
Mitt i det svenska gröna, under ett träd, vigdes de och jag grät igen. Men av
delad lycka, denna gång. Och sedan dansade vi till gryningen.